Cooper's Choice x 2

 
I dag har jag testat en 16-årig Bunnahabhain och en 22-årig Glen Grant i serien Cooper's Choice. Bägge är s.k single casks, dv.s. de har var för sig legat på ett och samma fat hela tiden. Bunnan på ett sherryfat och Glen Grant på ett bourbonfat. Bägge släpps på Systembolaget den 31 januari. Bunnahabhain 174 flaskor och Glen Grant 180 flaskor. Priset är 1 149 respektive 1 448 kronor. Symposion har tagit hem dem.
 

Bunnahabahain som ligger några kilometer uppåt kusten på Islay grundades 1881, och satte igång produktionen i början av 1883. Fram till 1963 låg fokus helt på rökig whisky. På vägen som leder fram till destilleriet finner man en berömd, flitigt fotograferad, liggande whiskytunna. På den sida som är vänd mot den som skall till destilleriet står det "Bunnahabhain Distillery" med en pil rakt fram och på andra sidan tunnan står det "Other Places" (andra ställen). Vad som kan vara bra att känna till är att vägen till destilleriet är lång och mycket smal. En intervju med destillerichefen Andrew Brown finner ni här

Många förknippar säkert Glen Grant med Major’s Reserve, som var sveriges mest sålda single malt whisky förra året enligt alldeles nya källor (WhiskyABC). Sanningen är dock att Glen Grant naturligtvis har betydligt mycket mer än så att erbjuda. Destilleriet som grundades 1840 och ligger i hjärtat av Speyside i den lilla staden Rothes har på senare år tillskansat sig en allt större respekt i whiskykretsar. En tydlig vändpunkt inträffade alldeles säkert när italienska Campari Group köpte destilleriet 2006. Italienarna visade mycket tidigt intresse för single malt, redan på 60-talet, och destilleriet har haft Italien som sin viktigaste exportmarknad ända sedan dess.

Bunnahabhain 2001 16 YO 46%
Sherry Single Cask

Doft: Många föredrar rökig Bunna, men jag är faktiskt tveksam. Ju mer icke rökig whisky jag dricker från destilleriet desto mer föredrar jag det. Det är något speciellt med deras destillat som verkligen sticker ut lite extra tycker jag. Det uppvisar allt som oftast en gedigen och elegant fräschör och jag tycker att de verkligen har något unikt i sin sprit som tyvärr försvinner lite i de rökiga varianterna. Exakt vad det beror på vet jag naturligtvis inte. Just den här har i alla fall legat på ett enda sherryfat i 16 år och gottat till sig rejält. Mycket fruktig och precis lagom sherryinfluerad, absolut ingen sherrybomb utan fräsch och ganska "lätt" i tonen med honung, lite nougat och citrusfrukter.

Smak: Mycket fruktig och fräsch även i smaken med en finfin kryddighet. Röda bär (vinbär, lingon och acerola). Gräddkola dyker upp också i smaken, och det var en trevlig överraskning. Komplex och mycket god whisky som jag verkligen njöt av. Jag vågade inte vattna den, eftersom jag tycker att den var så bra.

Sammanfattning: En riktigt bra Bunnahabhain som kändes fräsch och elegant. En sådan här hade gärna fått ta plats i skåpet här hemma. Poängmässigt för de som föredrar det blir 86-87.

Glen Grant 1995 22 YO 52%
Bourbon Single Cask

Doft: Jag kan börja med att säga att jag inte har provat så värst många Glen Grant. Varför vet jag inte riktigt. 12:an testade jag alldeles nyligen och den är helt okej. Major's Reserve "provades" i ungdomen, och det behöver jag inte göra igen eftersom det nog blev lite för mycket av den i just unga år. Den här whiskyn har legat på ett enda bourbonfat i 22 år. Mycket tydlig "maltighet" med inslag av torrt gräs, örter, gröna äpplen och vanilj. Den har också en distinkt ekig ton.

Smak: Mycket vanilj, lite kokos, mjuk kola och en rund och söt elegans precis som en riktigt bra bourbonlagrad whisky ska ha. Finns verkligen inget att klaga på här. En fullträff om du gillar stilen. Med lite vatten lugnar "ekigheten" ner sig lite och släpper fram lite mer äpplen.

Sammanfattning: En ytterst trevlig dram från ett destilleri som jag sorgligt nog inte provat så mycket ifrån. Det får bli ändring på det. Poängmässigt för de som föredrar det blir 85-86.