Mattias' Mackmyra-Mässa 2015

Vid penna och kamera: Mattias Johannesson

Varje år brukar Mackmyra Svensk Whisky bjuda in till whiskyaktiviteter i samband med årsstämman, och jag har flera gånger varit sugen att åka. I år var det för första, men förmodligen inte sista, gången som det arrangerades på området runt destilleriet. Därför tog jag mig i kragen och åkte till Mackmyra för ett besök. Efter några timmar på tåg och en kort skyttelbuss från Gävle centrum kom jag strax efter 11 fram till destilleriet, där doften från Skutskärsverken snart lämnade näsan för att ersättas av den betydligt angenämare torvbrasedoften som låg över området.

Runt destilleriet och besökscentrum hade ett antal tält slagits upp med extra provningsrum, lokalt producerade specialiteter och så klart lite barer med whisky och öl. Vid incheckningen fick man en goodie-bag med bland annat provningsglas, en näve biljetter och lakritspastiller kryddade med Mackmyra, samt försågs med ett kulört aktivetetsband runt handleden. Besökarna kändes överlag mera folkliga än whiskynördiga, och ska man sälja whisky till folket är det kanske en bra fördelning. De hade haft runt 200 besökare på fredagen och räknade med drygt det dubbla på lördagen. Tyvärr försvann den sol som fanns på förmiddagen och framåt eftermiddagen fick man räkna med att bli blöt även på utsidan om man inte höll sig inne i tälten.

Alla "Mackmyror" jag pratade med under dagen var påtagligt nöjda med hur Mackmyra dessa dagar levde upp till de visioner om whiskybyn som funnits allra sedan spaden sattes i marken i området runt Kolonnvägen där Gravitydestilleriet började anläggas 2009. Destilleriet har en maxkapacitet på runt 900 000 liter per år vid 7-24-drift. Detta ligger ungefär i paritet med Springbank och Arran och långt över kollegorna i landet. Efter ett tufft 2014 vill man balansera in och utflödet ur lagret och takten just nu är betydligt lägre. Första kvartalet 2015 är dock det bästa i företagets historia så just nu pekar det åt rätt håll, Tyskland och Frankrike är två länder som drar upp försäljningen internationellt.

Efter att likt Ernst känt in området och hunnit med en spontan pratstund med Chief Nosing Officer  Angela D'Orazio (blandtanten i folkmun) var det dags för huvudnumret, en grundlig visning av destilleriet. Trots åkband som markerade vilken tur man var berättigad till behövdes för varje depåstopp rätt biljett vilket kändes byngligt, men det kan ju ha varit tillsynsmyndighetens påfund, vad vet jag.


Mackmyras Gravitydestilleri,
fotat i höstas när det var soligt. Bakom
högsta fönstren syns jäskaren

och under dessa finns pannorna.

Turen

Destillerivisningen hade föga blygsamt döpts till World Distiller of The Year-turen, efter det pris Mackmyra fick av Brittiska Wizards of Whisky efter att fem buteljeringar prisats i deras provningar. Den fanns i flera olika varianter och jag gick den röda mellanturen. Turerna avgick varje kvart hela dagen och istället för en guide hela vägen var det en stafett av guider, där de flesta stationerna bemannades av produktionspersonal och inte guider, vilket jag gillar.

Inledningsvis hälsades alla gäster välkomna av marknadschefen Susanne Tedsjö som berättade lite övergripande om Mackmyra och visionen att bli bäst inom segmentet New World Whisky. Stafettpinnen lämnades sedan över till Aidin som förevisade pelletspannan och det energisnåla värmeväxlingssystemet, innan vi kom till första produktionssteget, mälteriet. På det lilla golvet låg nystöpt malt och grodde, och i rökcontainern fick senaste laddningen sin dos av rök. Rökningen sker mest med svensk torv, men en kryddning med enris görs också. Efter 1.5 dygn växlas till varmluft för att slutföra torkningen. När Mackmyra kör rökig whisky blandas 350 kg av den hemrökta malten i varje 1.5-tonsladdning, och för "extra rök"-receptet 700 kg. Det är alltså ingen whisky som körs på enbart den hemmältade rökmalten.


Håkan med en rejäl näve grönmalt.

Nästa anhalt var sky-baren längst upp i destilleriet. Till den milsvida utsikten bjöds en dram av specialutgåvan för festligheterna, World Distiller Edition, och den första kontakten med dagens tema PX sherry. Efter en liten pratstund om grunderna i whiskytillverkning började vi vår färd neråt i maltens spår och kom via de vindlande trapporna ner till mäsk- och jäsvåningen. Mäskningen kör 2 vatten, ett traditionellt med 65-gradig måltemperatur och det andra nästan kokande för att få ut det sista sockret. Ur varje 1.5-tons inmäskning blir det närmare 8 m3 vört som landar i ett av de 12 jäskaren. Jäsningen kickas igång med 20 kilo av Kronjästs röda för söta degar. Man slipper skala de vanliga 50-g paketen men det är ändå 20 paket som ska tillsättas. En av anledningarna till det oortodoxa valet av jäst är dess potens, den tar snabbt kommandot och risken för fuljäsning är minimal. Jäsningen sker i 4 dagar för att ge rejält med fruktiga estrar från sekundärjäsningen. Jästen och spritskärningen ger enligt Angela husstilens fruktiga och blommiga sprit, med örtighet och kryddighet.


Ett av Mackmyras signum,
kronjäst för söta degar.

Efter smakning av den söta vörten kom vi så ner i pannrummet med de två lökformade koppparpannorna. Med sin laddning på nästan 8 kubik är mäskpannan mer än dubbelt så stor som den på Box, och många gånger större än pyttepannorna på Box och Hven som laddas med runt 1000-1500 liter. Pannorna värms med ånga, men vämeslingorna ligger inte inuti pannorna som vanligt utan under. Varje mäskkörning tar runt 8 timmar och spritkörningen lite mindre så det går att med treskift klämma ur 3 satser per dygn.


Insidan av mäskpannan, inga spår
av uppvärmning, och inte
heller någon rummagerkedja.

Vid pannorna var det uppdukat till fraktionsprovning. Det fanns 9 glas, 3 samplade från olika delar av vardera huvud, hjärta och svans. Att dofta på dessa gav många besökare nya insikter om destillationsprocessen och betydelsen av att bara spara det göttaste i hjärtat. Hade man rätt biljett till hands kunde man fylla på sitt dramglas med lite rökig råsprit som inte var så dum även om de flesta i gruppen inte verkade lika förtjusta som jag i att prova råsprit. Redan på detta stadium tycker jag spriten skiljer sig från den rökmalt som produceras på Smögen och Box och som jag tidigare haft förmånen att prova direkt från pannorna.


Huvuddelen av fraktionsprovningen.


Den obligatoriska bilden på pannorna.

Nästa anhalt var nästan som en reklampaus. Vi kom till de strålkastarbelysta nya svarta faten (gjorda av Amerikans vitek av en Spansk tunnbindare och använda i Sverige... ingen jag frågade kunde förklara vad som gjort dem svarta dock) som nu mättas med PX-sherry för reserve-kunder. Gick man den dyraste Svarta turen för knappt 20 papp ingick naturligtvis ett svart fat med sprit. En lycklig deltagare i gruppen fick toppa upp ett av faten med ett par liter PX-sherry och så drog vi den lilla kuttingen på en kärra genom skogen till skogslagret.

I skogslagret fick vi en genomgång av de olika fat och lagringsvarianter som erbjuds. Jag fick intrycket att stormen om den Svenska Eken inte gått Bo i lagret spårlöst förbi när han noterade att dessa fat kunde ha olika härkomst i landet och gick att spåra genom en kod som tunnbindaren lagt dit. Efter att svartingen lagts upp i lagret kom vi tillslut till en mörk labyrint. Första steget i labyrinten var provning av den Oloroso och PX-sherry som används för att mätta fat. Oloroson var av den traditionella torra, nötiga sorten, medan den sliskiga PX:en var som flytande romrussin. De sköljde i alla fall bort de sista resterna av nysprit som hängde kvar i munnen. De nya viteksfaten mättas i 2 månader med Sherry innan de fylls med sprit för lagring, och Sherryn kan användas ett par gången innan den kasseras.

Nästa steg i labyrinten var provning av 2 reserve-buteljeringar, en elegant och en rökig från Sherryfat. Den eleganta hade dessutom förlagrats några år på stort Bourbonfat. De var som många småfatslagrade whiskies ganska träiga, men jag tyckte inte de var för överekade. I labyrintens slut fanns det sedan för den fortfarande törstiga en bar där alla reserve-varianter kunde provas. Jag provade både rökig och elegant från den kraftiga Svenska eken, träiga ja, men igen (med viss vana från Amerikansk Bourbon och Rye) inte för mycket tyckte jag då. Temporärt förstörde jag sedan smaklökarna med en Gävligt Stark Sås som var så god att jag var tvungen att köpa en flaska för kommande grillningar.

Moment

 

Jag gick sedan efter en ölpaus och omladdning av batterierna på en av Angelas  Momentprovningar. Angela ansvarar för alla Mackmyras buteljeringar och Moment är en av hennes specialserier. Initialt släpptes de två och två, en rökig och en orökig, men numera kommer de en i taget. Detta är de mest exklusiva lanseringarna de gör med runt 1500-2000 buteljer per släpp och hittills har det blivit 18 olika. Innehållet i Momentserien är resultatet av de bästa av hennes experiment med olika mer eller mindre ovanliga fatvarianter. De buteljeras vid full fatstyrka, som dock i många fall efter omdragningar genom olika (och ofta små) fat är ganska låg, tre av de vi testade var under 50%.

På provningen fanns den beryktade Aegir Bior, ett samarbete med ett Norskt bryggeri och som initialt endast släpptes i Norge. Då fansen i Sverige blev upprörda lyckades man förhandla till sig ett litet återköp och runt 100 flaskor släpptes sedermera i Sverige. Whiskyn har delvis lagrats på fat som innehållit en Aegirbryggd ale som Angela beskriver som Wee-Heavy. Den är likt den populära Innis och Gunn som smörjer Grants Ale-fat endast mjukt humlad och ganska söt. Jag vet inte om jag drogs med i exklusivitetstänket, men jag tyckte det var den bästa i den provningen och en av de bättre under kvällen, med påtaglig munkänsla och smågodissöt smak. Även Bärnsten gjord på så kallad röksvans gillade jag skarpt. Röksvans är sprit gjord på det orökiga receptet men där det som återcirkuleras via finkeltanken kommer ifrån tidigare rökmaltskörningar. Detta ger en lätt rökighet, och kryddningen i denna kom sedan också från hjortronvinsfat (får man egentligen kalla något som inte är gjort på druvor för vin?).

 

Angelas proffstips för utvärdering av flera whiskies var att först skölja munnen rejält med den nya whiskyn, spotta, och först efter detta ta sig an att analysera den. Det var "tyvärr" inga spottkoppar framställda och provningsdeltagarna svalde gladeligen och brydde sig kanske inte så mycket om att bedöma whiskyn professionellt.


Angela på sitt bästa humör, kanske för
att jag lovat att åka hem snart...

Slutet

Enda planeringsmissen jag noterade var underdimensionerad produktion av varm mat. När jag väntat en timme på min mat i mattältet hann jag inte vänta längre och drog mig till den stora baren inför den bokade momentprovningen. När tjejerna i baren hörde min kurrande mage tog det bara några sekunder innan en rejäl tunnbrödsrulle trollades fram, det var bra och oväntad  service som gladde mig och min mage som börjat tröttna på nödchokladen från ryggsäcken.

Det vart en rejäl heldag med revelj 06.00, många timmar tåg och hemkomst efter midnatt, men jag hann ändå med en rejäl whiskyfest och detta tål att upprepas. Jag måste ju trots allt som aktieägare bevaka mina investeringar i Svensk Whisky!

 

P.S. Nu har jag gjort grundliga besök på Mackmyra, Hven, Smögen och Box, och känner att jag har ordentligt kött på benen för de provningar med Svensk Whisky som jag kört några gånger. Kontakta mig om det låter intressant! D.S.

 

Bilden ovan:
När faten ligger illa till kan man inte sampla genom det vanliga bung-hålet. Då borrar man ett hål, tar ut lite sprit och slår sedan i en tapp som tätning. Jag har hört talas om detta men detta var första gången jag såg spår av det i praktiken, både på detta kasserade fatet och en del reservefat i lagret.